"Det är svårt att vara fattig i ett rikt land"

Jag tror både finland och sverige är länder som vill hjälpa andra och bry sig. Det är ju bra, att man hjälper andra och bryr sig. Faddergalor och insamlingar för röda korset osv. Visst känns det bra att hjälpa folk i nöd. Men aldrig under mina 12 år i lågstadiet, högstadiet och gymnasiet fick man nånsin se någon kampanj som innebar att man hjälpte barnen som lider i sitt egna land! Det är fruktansvärt när man tänker på det, ännu värre är det när man faktiskt donerat en massa pengar till röda korset för att hjälpa och sen sitter någon vd och har sugit upp en massa av de pengarna till sig själva.

Jag har själv funderat på att om några år kanske bli fadder för ett barn i ett u-land, där man faktiskt ser att det man ger kommer till rätt person. Men jag är också lite kluven med huruvida jag vill skänka pengar till ett annat land istället för att hjälpa barn som far illa runt omkring mig, i min närhet. Ska det verkligen vara så i denna värld? Att vi hjälper folk långt ifrån oss men struntar i våra nära?

Jag gillar inte heller hur mycket pengar som går åt till u-länderna varje år för att hjälpa dem. Det är väl bra på kortsikt, men tror ni verkligen att u-länderna har en enda tanke på att försöka bygga upp sitt land till ett mera välfungerande samhälle när det alltid kommer mat och pengar på rullande band? Det tror inte jag för ett spädbarn lär ju sig aldrig gå om du bär runt på denne hela tiden.