jag är så besviken på dig.
att du kan prioritera församlingsmedlemmar, personer som du knappt känner, framför oss. vi har stöttat dig, varit dina vänner i 6 år kanske. och vips, nej då är det religiösa okända människor plötsligt som betyder? jag minns klart och tydligt när du satt i min bil och jag körde. hur jag gav mig in på att ge dig så mycket stöd som möjligt för att du har knasiga föräldrar som tycker det är fel med en kille som är 10 år äldre. jag såg t.o.m tårar rinna ner för ditt ansikte. men är det såhär man ska behandlas efter det så.. stanna du i kyrkan. synd tycker jag det är, för jag brukar verkligen vara lycklig när vi 4 dricker kaffe och äter kladdkaka med vaniljglass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar